Sölve Ståhl och STÅHLMOTOR

Läs om modern hyrkart på Nöjeshuset i Emmaboda´s hemsida. Där jobbade jag med bilarna till 2006.

Min kontakt med speedcar, eller Formel K som det också kallades,  skapades på ett lite annorlunda sätt. En kille som sålde Mc Culloch motorsågar och var anställd hos lokala järnhandlaren "Neikters" fick genom dåvarande generalagenten Electrolux förtroendet att introducera moderna amerikanska gocart-bilar i Sverige. Det var Magnus Sjöberg som fick ner två knallgula bilar för ändamålet.

De var - tror jag - de allra första i sitt slag i Sverige. De hade små hjul, en smäcker ram och 2 st specialtrimmade 100 kubiks sågmotorer. Dom hade ingen växellåda utan var direktdrivna genom en likadan slirkoppling som satt på motorsågarna. Med ett snöre startades motorerna, och för att kunna varmköra fick man hålla upp vagnen i luften. Magnus tog kontakt med min äldre bror Gösta och därmed var Mc Culloch-teamet skapat.

 "Vi hade problem med att köra på grus- och kolstybbsbanor. Dreven var nästan lika stora som däcken" !

På en av bilarna konstruerade vi en mellanaxel för att kunna använda mindre drev. Det fungerade bra, men förbrukade lite för mycket kraft och blev några kilo tyngre. På de asfaltsbanor som fanns fungerade det givetvis bäst utan denna mellanaxel.
Bilarna var både snabba och känsliga. När underlaget så medgav fanns knappast några andra bilar som kunde hänga med. Men det gällde att hålla motorerna i trim. Dammet som letade sej genom de dåliga luftfiltertrattarna slet hårt på de hypertunna kolvringarna.

Underlaget ja, det fanns vid den tiden bara någon enstaka bana som var belagd, det var nästan alltid kolstybb eller grusunderlag. Detta vållade ofta problem för "våra" små låga bilar. Det var inte bara hjulen som var för små, utan drivningen med de stora kedjedreven på bakaxeln hade svårt att hålla för grus och kolstybb - dom var nästan lika stora som hjulen. Men trots dessa saker blev det en massa segrar runtom i Sverige.

Efterhand tog denna nya biltyp över. De tidigare helt dominerande "järnsängarna" fick ge vika för nyare bilar som oftast importerades från USA och Italien. Asfalterade banor växte upp som svampar och idag kör man såväl inom- som utomhus. Jag garanterar att det är roligt - prova på !!

En av bilarna köpte min bror och vi hade den och lekte med något år ytterligare. Bland annat dubbade vi däcken och körde på isen någon vinter. Det var roligt men lite väl "friskt".

Det har de senare åren blivit populärt med "hyrkart". Jag har vid något tillfälle provat på även det. Mitt problem är vikten - nästan 100 kilo. I starten har man inte en chans och innan loppet är över har man inte kunnat köra om så många. Det skulle nog gå bättre med lite "långdistans", då kunde fördelen med högre temperatur på däcken kunna ge ett bra resultat. Frågan är om åldern - 63 år 2005 - har någon betydelse ?.

Det är många som frågat efter delar till gamla gokartbilar. Jag vill tala om att jag har inga som helst delar kvar. Allt är bara trevliga minnen!